Background Color:
 
Background Pattern:
Reset

 

sv-SEen-GB

Socialt kapital, förvaltningstraditioner och krishantering i EU

Personaprojektet syftar till att blottlägga och förklara skillnader i norm- och förvaltningssystem som hindrar eller främjar effektivt samarbete vid krishantering, och att utveckla handlingsalternativ som kan motverka eller överbrygga sådana skillnader. Projektet genomförs via en undersökning av normbildningen hos centrala krishanteringsaktörer – med särskild inriktning mot socialt kapital – och hur dessa påverkas av förvaltningstraditioner, och i viss mån även av andra socioekonomiska faktorer, demokratiska värderingar, syn på hierarkier och ansvarsroller. Projektet ämnar tillhandahålla en kartläggning av normbildningar och förvaltningskulturer som inbegriper de centrala beslutsfattarna inom EUs förvaltning centralt såväl som i berörda myndigheter i ett urval av medlemsländer.

Projektet finansieras av MSB och Uppsala Universitet.

 


 

 
© René Magritte/ BUS 2014

Hur reagerar krisahanteraren på en kris?

De flesta av oss är överens om att det är en bra idé att samordna statens resurser och alla dess institutioner när en kris inträffar. Det kan handla om få Kustbevakningen att samordna sig med Transportstyrelsen när det blåser upp till orkan. Eller så måste den Nationella insatsstyrkan samarbeta med Strålsäkerhetsmyndigheten vid en terrorattack. För att förbereda oss på händelser som orsakar kaos och lidanden skapar vi på nationell nivå krisberedskapsorgan. En stor del av deras arbete går ut på att planera och förbereda beslutsfattare på hur man agerar i en krissituation. Inom EU finns det motsvarande samarbeten, institutioner och olika slags förberedelser för svåra kriser.  Men även om vi skapar regelverk, beslutsordningar och övar inför olika slags hot, så är människorna – individerna – benägna att handla utanför ”ramverken” även om de har till uppgift att agera ”rätt” eller ”korrekt” vid kriser. Agerandet kan styras av graden av tillit mellan medarbetare, frånvaron av kunskap om den egna organisationen och ibland av rutiner som inövatsunder åratal. Ibland kan det skapa en lösning på en kris. I andra fall kan det leda till katastrofala följder. Men oavsett följderna så krävs inte bara kännedom om de regler och myndigheter vi upprättat för krishantering. Vi behöver helt enkelt kunskap om vilka andra faktorer som styr våra tjänstemäns ageranden. Personaprojektet syftar därför till att kartlägga normer och förvaltningskulturer som vi vet kan påverka individuellt handlande och utfall i krissituationer.

Vi genomför studien i Sverige, inom ett flertal EU-länder och i EU centralt. Kunskapen ska användas för att bättre förstå vad som styr våra centrala beslutsfattares ageranden och för att göra oss bättre förberedda på att leda och samordna myndigheter som berörs av en krissituation. ”Persona” betyder egentligen ”karaktär” eller ”mask” och beskriver den roll, eller olika slags roller, en individ intar: det kan syfta på den mask en skådespelare bär i en teateruppsättning – eller den roll en chef ikläder sig när hon eller han utövar sitt ämbete. Poängen är att roller, masker och personligheter tillsammans styr våra beteenden. Därför måste vi försöka förstå hur dessa samverkar. Det är mot denna bakgrund vi låter Personaprojektet symboliseras av René Magrittes ”Pilgrimen”. Vi frågar oss vad som styr en chefs, en tjänstemans eller en handläggares beteende, när dennes position är som allra mest utsatt.